It feels like home to me
Ikväll har varit en braig kväll, på många vis! Jag och Cissi cyklade upp till vårat gemensamma arbete (friskis & svettis) och körde lite core/spin 90. Spinningen kan ha varit det svettigaste jag gjort i hela mitt liv. Så jobbigt! Speciellt efteråt när instruktören kläcker ur sig att det var spinning på intensiv nivå. Jo jag tackar ja! Det var skakigt att trampa 4 km hem efteråt.
Efter spinningen åkte jag till min kära Michaela och blev bjuden på middag! Precis vad jag behövde! Efter middagen gick vi till hemmakväll och hyrde film. Så klart valde vi den sorgligaste, "Allt för min syster". Vi satt ihop gosade i hennes lilla 90 säng och tokbölade (som vi gjort x antal gånger de senaste veckorna, sorgliga filmer ärlikamed vår vardag). Efteråt beklagade vi oss över slutet, det är ju fel jämfört med boken! Herreguuuuuuuud som Straffmästare Pestå hade sagt....
Nu sitter jag och lyssnar på DEN BÄSTA LÅTEN i hela filmen.
Jag älskar mina systrar och min mamma. Det kom jag på när jag såg den här filmen. Just nu läser jag mycket om vad hälsa är. Det är sånt här som får mig att tänka efter. Tragiska saker händer, och det är då man lär sig uppskatta livet. Mycket viktigt gällande hälsa. Fullständigt psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande (som enligt WHO är hälsa) stämmer inte riktigt in på min definition. Allt behöver inte vara fullständigt. En människa som förlorat ett barn i cancer kanske upplever mer hälsa än en människa som har allt vad den önskar sig. Upplevelser och tragik kan leda till att man uppskattar det man har och får vara med om.
<3 Du är fin.
Jag älskar dig med <3
